jag antar att det är tack vare mig det är som det är. men jag tror det bara är så att vi har växt ifrån varandra. när skrattade vi tillsammans senast? när betedde vi oss som dom kompisar vi var en gång i tiden? det var faktsikt ett riktigt bra tag sedan. vi kanske inte är samma människor som vi var då som vi är nu. det är sånt som händer, man växer ifrån varandra, hittar andra roliga människor som man kanske har roligare med eller liknande. och nu är det så som det är. det kommer aldrig mer igen bli så bra som det har varit, det är nånting jag kan garantera, oavsett hur mycket vi vill det.

texten skriven av jennifer B. tyckte den stämda så jävla rätt